Ett ord som det talas mycket om numera är cirkulär ekonomi. Det handlar om ett nytt sätt att se på de resurser som används i ekonomiska system.
Det ekonomiska tänkande som genomsyrar samhället idag kan kallas linjärt: det ekonomiska systemet följer en linje där varor produceras, konsumeras och sedan kasseras. Detta har stora konsekvenser för miljön, inte minst eftersom ändliga resurser, som mineraler och fossila bränslen, kasseras. Men det är även dåligt för ekonomin. När ändliga resurser blir mer och mer sällsynta blir de också dyrare, vilket leder till minskad tilllväxt. Vi förknippar tillväxt med ett ständigt exploaterande av nya resurser, men i själva verket är det precis tvärt om – ett mer effektivt resursutnyttjande skulle ge en högre tillväxt.
Utmanar gamla sanningar
Det är detta som cirkulär ekonomi, den linjära ekonomins goda tvilling, handlar om. Resurser ska inte hamna på soptippen, där de inte gör någon nytta. Istället ska de kunna komposteras, om de är förnybara, och i annat fall återvinnas. Om 23 % av allt material som konsumeras i den europeiska unionen under ett år skulle cirkuleras skulle det medföra besparingar på 630 miljarder dollar, enligt en rapport från konsultföretaget McKinsey.
En viktig del i en cirkulär ekonomi är att producenterna ansvarar för produkterna även efter det att konsumenterna har köpt dem. Det är producenterna som ska se till att det går att laga eller återvinna produkterna, så långt som detta är möjligt. Det finns fortfarande ett stort motstånd mot detta, eftersom vår ekonomi bygger på produktion och konsumtion. I en cirkulär ekonomi är reparation en lika viktig beståndsdel. I många fall kan detta också vara lönsamt för ekonomin som helhet, eftersom marginalerna på reparationer är högre än på försäljning av saker. Det förutsätter dock att produkterna är designade så att det går att laga dem.
En cirkulär ekonomi utmanar många förgivettagna ”sanningar” om ekonomin. Därför kan den framstå som skrämmande. För den som inte är rädd finns det dock stora möjligheter.